Life of Bear living in Turku\Åbo

Onsdag kväll. Kollade nyss omkring i favoritlänkar-listan efter något intressant. Råkade komma in på ÅSL:s hemsida. Hemsidan har en liten lustig funktion som fungerar som så att det konstant pågår ett bildspel uppe i högra hörnet. Jag var bara ute efter nyheter och checka hetsboken medan jag plötsligt ser en bekant nuna i bildspelet. Vem tusan var det? Jag har ju sett ansiktet föut, men bilden gick för hastigt förbi. Jag klickar mig snabbt fram till bildgalleriet och kollar igenom senaste galleriet. Avslutningsfesten i kupolen helsingfors, åbo-ålänningar och hesa-ålänningar festandes tillsammans. Man hinner ju inte gå på alla sitzar så det här var en jag inte råkade vara på. Senast jag var i helsingfors så gick ju hemvägen inte som planerat, den här gången så var det ingen hemväg kollektivt planerat så vete tusan hur det skulle slutat. Hursomhelst så kollade jag igenom bilderna och så såg jag nunan igen. Oscar Ahlroth hette nunan. En kille från lusse som gick i Daniels klass. Vi satt och ölade hemma hos honom kvällen till studentdimissionen. Skulle vart kul att träffa han, men mindes inte att han går i helsingfors nuförtiden. Jag minns endast Robin från lusse som hesabo. Han hade tydligen ingen närmare kontakt med ÅSLH (ålandsföreningen á la helsingfors). Robin är en av de få som studerar teknik som gick i min klass i lusse så det är ganska kul att han bor i finland ännu.

Ärligt talat sedan studentdimissionen så har jag tappat kontakten med många människor jag kände i lusse. Visst delade man lektioner med dem i 3 år och många pratar man ju fortfarande med på msn. Men om man börjar tänka efter så är det förhållandevis många som man inte längre har kontakt med. Vilket ju gör en lite sorgsen.

Men sen börjar man igen tänka på alla jättetrevliga människor man träffat i åbo istället. På sätt och vis känner jag mig mer hemma här än vad jag nånsin gjorde på åland. Visst kommer åländskt blod flyta i mina ådror resten av livet, men ändå så har jag rötterna i finland. Möjligtvis kan ju förstås saken ha att göra med min tidigare gode vän Markus Karlman att göra, som alltid brukade skämtsamt kalla mig invandrare, då jag ursprungligen är finlandssvensk. Här går jag förstås också i skola med riktiga universitetsmänniskor, så man slipper ju öknamnet lussebög som gymansieelever på åland kallas av yrkesskole- samt sjömansskolemänniskor. Jag kom att tänka på det då jag senast var till åland och vi var hemma hos Freddy, en sjömans-"studerande". Plötsligt slank de bara ur han när han prata i telefon, "De e jag o linus här, en till och sen några lussebögar". Nog kan man bli på dåligt humör, bara för att en suput slänger ur sig en sån barnslig mening. Men i efterhand så får det förstås mer att uppskatta hur trevlig stämning det är överallt i akademin.

För att byta ämne, så var jag med om en, enligt mig, skrattretande händelse idag:

Jag blev leggad... NÄR JAG SKULLE KÖPA ETT DATORSPEL!

Helt otroligt. Jag blir inte leggad när jag köper vin på färjorna, men jag blir leggad när jag ska köpa ett våldsamt spel i en liten spelaffär. Nog kan man vara med om allt. Jag förstår att det säkert har nånting att göra med företagets policy eller att dom kanske fått nån sorts tillsägelse eller whatever, det finns många spel med 18-års åldersgräns. TROTS det så måste jag skratta när jag tänker på händelsen. Det här får avsluta dagen. Klockan är 23:10 onsdagen den 3 december, lägenhet 6D 25 Åbo. Slut på webbloginlägget.

-Björn