Life of Bear living in Turku\Åbo

För att citera Nadja(http://nadjaz.blogg.se): det här börjar gå mot en emo-blogg. Inte för att jag vill det, men som uppföljning till förra inlägget så kommer det här inte heller bli glatt. Veckan har vart usel kort sagt.

Här börjar man förra veckan med världens softaste period. Trodde jag. Soft har övergått till tråkig.
Tre kurser och inget ämne som kräver något större engagemang hemma. Programmering, matematik och logik. Speciellt logiken håller på att gå mig på nerverna. Säg nu att du ska lösa en ekvation som du kunnat sedan högstadiet. No big deal. Fel! För varje steg du gör så måste du motivera vad du gör och var det bevisats förr. Om du vill ta en ekvation+0 så måste du skriva liknande: "med hänvisning till additionens kommutativa axiom så adderar jag nu till 0 till båda sidor". Två veckor senare med 30 uppgifter med denna petnogrannhet kan börja på ett nervsammanbrott för den vanlige människan. Fredagar har vi 4 timmar av detta frustrationselement på raken. Tvi.

Det som dock verkligen stör mig är att jag har förbaskat tråkigt på fritiden. Sitter för det mesta hemma i lägenheten. Pratar ibland med folk på internet eller ringer någon nån enstaka kväll. För det mesta blir det sitta framför datorn eller spela gitarr tills jag börjar få illa i händerna alternativt tröttnar. Likt mig själv så är människorna jag lärt känna väldigt ospontana och förutsägbara. Visst, det kan bli intressanta diskussioner ibland, men ingen är spontan som "vi sticker ner på stan och ...". I lusse kände jag många såna spontana pratsamma energiska människor. Ska bli kul att träffa några av dem igen nästa vecka. Tyvärr bor många i Sverige numera.

Förra helgen besökte hela familjen Lappträsk i Östra Nyland för att hälsa på släkten. Ja har inte träffat alla på en gång sen i somras. Tusan det var kul att prata med allihop. Brorsan som nyligen fått körkort. Morsan som håller på att skaffa hund. Farsan som bjuder på salmiakki-kossu och pratar om vadsomhelst. Farmor och mormor som intresserar sig för vad som händer i ens liv, när dom ändå inte har många levande vänner kvar. Guföräldrarna med mina småkusiner, ena en kille knappa 10-år. Jag ser mycket av mig själv i honom. Hans intressen är tv-spel, datorer, brädspel och så har han börjat spela piano. Precis som mig, förutom att min pianokarriär började först i 3:an(nog måste han vara yngre än så?). Sedan har han en syster som precis kommit in i tonåren. Det är kul hur hennes föräldrar(Toms gudföräldrar) frågar mig om saker som "kan vi lita på vad vår dotter chattar om på msn? borde inte vi få kolla igenom hennes chattlog?". Eftersom dom lyssnar på mig så måste jag ju övertala dom att låta henne ha lite privatliv. Tillit borde vara ett nyckelord. Jättekul resa i vilket fall.

Men nu tillbaka till real-life och ensamheten i min 18-kvadrat. Ska jag kanske se på mitt 3:e avsnitt Family Guy? Kanske orka gå och laga mat? Se på en film tillsammans med min nyinköpta vän,12-årige Chivas Regal?

Tror det blir det sistnämnda senare ikväll. Måste öva lite inför exkursion+sitzen på måndag. Synd att man tillbringat en hel vecka i princip på att bar vänta på något som ska hända nästa vecka. Nåja, vad kan man göra.

Nu tänker jag gå och spela den enda blueslåt jag kan...

-Björn