Det regnar
Det regnar. När jag vaknade och cyklade till föreläsningssalen genom kolmörkret kl 07.30 i morse så regnade det. Under min 15 minuters cykeltur hem så regnade det. Men halvvägs hemma insåg jag: Jag har huvan nere och blir blötare än en fisk. Men det gör inget, för jag är på gott humör idag!
I morse skrev jag min första tent på Åbo Akademi. I princip var det som ett vanligt prov, men stressen, rädslan för det okända som skall komma har gnagat i bakhuvudet i två veckor nu, är borta! Jag har två tenter nästa följande veckor, 14 inlämnigsupggifter till nästa vecka, vädret är uselt, men jag är ändå glad. Vanligtvis påverkas mitt humör ganska kraftigt av vädret har jag märkt. Höstar och vintrar brukar vara på snudd till depressionstider, men trots detta så är detta en härlig dag trots ösregnet därute. Det är så man får lust att skriva.
Om jag t.ex. skulle diskutera min syn på svenskan i Åbo. Svenskakunskaperna för genomsnittsåbo-bon, är ganska usla. Dom flesta finlandssvenskar behärskar båda språken på snudd till flytande, men som ålänning där dom praktiskt taget gör häxbränningar med finsktalande, så är mina kunskaper åt det sämre hållet (förhållandevis då förstås). Fördelen med detta är då exempelvis följande grej jag erfor igår:
En grupp ungdomar från diners club står och gör reklam för att folk skall skriva på ett kreditkort gratis för ett år. Som siig bör är dessa typer av människor ganska påträngande och missar inte en mus som försöker smyga på tå närmare än 10m från deras försäljningsbord. Då dessa hade placerat sig så strategiskt som 5m framför ingången till en studentrestaurang, så lyckades dom greppa tag i en ansenlig mängd folk. Såklart var jag en av offrena, så utspelades följande:
Reklamsnubbe: Terve terve, onko sinulla diners-club etukortti?
Jag: Pratar du svenska?
Snubben: ...
Snubben: No, no no, have a nice day!
Jag desarmerade honom snabbt, snyggt och artigt.
Daniel kunde använda samma taktik när Jehovas Vittnen knackade på hos honom för en tid sedan. De skulle skicka nån som kunde svenska som han skulle få förklara för,varför han inte var troende. Dom har inte hört av sig sedan dess. Själv har jag aldrig fått problem med sådant folk. Påminn mig om att diskutera min ateistiska syn på livet nån gång.
Nu tänker jag käka choklad och glo på film. Life rules.
Softa
-Björn
I morse skrev jag min första tent på Åbo Akademi. I princip var det som ett vanligt prov, men stressen, rädslan för det okända som skall komma har gnagat i bakhuvudet i två veckor nu, är borta! Jag har två tenter nästa följande veckor, 14 inlämnigsupggifter till nästa vecka, vädret är uselt, men jag är ändå glad. Vanligtvis påverkas mitt humör ganska kraftigt av vädret har jag märkt. Höstar och vintrar brukar vara på snudd till depressionstider, men trots detta så är detta en härlig dag trots ösregnet därute. Det är så man får lust att skriva.
Om jag t.ex. skulle diskutera min syn på svenskan i Åbo. Svenskakunskaperna för genomsnittsåbo-bon, är ganska usla. Dom flesta finlandssvenskar behärskar båda språken på snudd till flytande, men som ålänning där dom praktiskt taget gör häxbränningar med finsktalande, så är mina kunskaper åt det sämre hållet (förhållandevis då förstås). Fördelen med detta är då exempelvis följande grej jag erfor igår:
En grupp ungdomar från diners club står och gör reklam för att folk skall skriva på ett kreditkort gratis för ett år. Som siig bör är dessa typer av människor ganska påträngande och missar inte en mus som försöker smyga på tå närmare än 10m från deras försäljningsbord. Då dessa hade placerat sig så strategiskt som 5m framför ingången till en studentrestaurang, så lyckades dom greppa tag i en ansenlig mängd folk. Såklart var jag en av offrena, så utspelades följande:
Reklamsnubbe: Terve terve, onko sinulla diners-club etukortti?
Jag: Pratar du svenska?
Snubben: ...
Snubben: No, no no, have a nice day!
Jag desarmerade honom snabbt, snyggt och artigt.
Daniel kunde använda samma taktik när Jehovas Vittnen knackade på hos honom för en tid sedan. De skulle skicka nån som kunde svenska som han skulle få förklara för,varför han inte var troende. Dom har inte hört av sig sedan dess. Själv har jag aldrig fått problem med sådant folk. Påminn mig om att diskutera min ateistiska syn på livet nån gång.
Nu tänker jag käka choklad och glo på film. Life rules.
Softa
-Björn
Kommentarer
Postat av: Nadja
jag älskade detta inlägg! det ger mig en känsla av coctail partyn! Jag vet inte varför =) Men det är nog det där sista om chokladen. Jag kommer aldrig vara modell smal för jag älskar choklad för mycket. Då kom jag fram till att jag ar chocolate chic!!! =D Sen blev det coctail partyn, bara så du vet gilla jag restena v inlägget med bara det att jag är så flummigt lagd...
Postat av: maja
Hej Björn! Åbo är en schysst stad. Jag gillar den. hälsa Daniel!
Trackback
