Paniken över ...
Paniken över mattetenten börjar sakta visa sitt rätta jag. Inte ännu, men jag känner hur det bubblar under ytan...
Orsaken ligger förmodligen i att jag fått något otroligt lite gjort idag.
För att få lite motion så bestämde jag mig för att gå till föreläsningarna idag. Med cykel tar det runt tio minuter, gåendes tar det tjugo. Föreläsning till klockan 3. Pausen före sista föreläsningen ringer datafirman och berättar att hårdvaran anlänt. Great! Förstås förlorar jag ytterligare tio minuter då stället ligger motsatt riktat hemvägen. Inga problem. Väl hemma klockan 5 över 4 börjar jag skruva upp datorn. En av delarna var ett nytt nätaggregat, vilket betyder att varenda strömsladd i datorfanskapet ska kopplas loss.
Nåväl. Efter att ha pillat loss varenda en sladd och skruvat loss det gamla aggregatet är det dags att sätta in det nya. När jag dock just tänker sätta det på plats fångas min blick av etiketten: 550W. Det skulle ju vara 650W. Snabbt söker jag fram kvittot från affären. 650W. Phew, jag har ju betalat för rätt iallafall, skulle det varit ett missförstånd kanske det inte gått att byta. För övrigt skulle det kunna tagit en vecka till och då har jag ju stuckit till åland! Men nu gick det att byta som tur var. Efter 5 minuters försök att ringa slänger jag aggregatet i väskan och cyklar till affären o tillbaka för att få det bytt. Väl hemma är klockan 5.
Dags att skruva in det nya aggregatet. Skruvandet går bra, sedan är det dags att sätta in det nya grafikkortet. Jag plockar fram det ur lådan och tänker plugga i det då... nej... varför...
Grafikkortet är 2 cm för långt för att rymmas. En iskall känsla inuti.
Efter att återhämtat mig från den momentana chocken kommer jag på att det finns ett hål till man kan plugga in det i. För långt. Dock så är enda problemet där en hårddisk och den går att flytta på. Piece of cake! Men nej. Hårddisken sitter fast i en liten låda kallad hårddiskbur. För att få loss disken måste hela buren skruvas loss ur datorn. Sen ska den förstås in i en annan bur som också ska skruvas loss. Sen ska båda eländena skruvas tillbaka förstås. Suck. Sedan får dock grafikkortet plats. En svordomsstund senare så har varenda strömsladd kopplats fast igen. Färdigt. Klockan är nu nästan halvsju. Hungrig som fan.
Efter att ha suttit och pressat fram lite statistik samt trimmat upp de nya delarna lite kan jag äntligen kalla det en kväll. Något som jag tänkte skulle gå på en kvart, tog bokstavligen hela eftermiddagen. Nu är jag såklart för trött för att böra plugga matte. Lär ändå inte få något vettigt ur det. Nåja, jag har ju en hel dag kvar att läsa på det, men så har jag förstås inte börjat använda mina nya "leksaker" ännu...
Lär väl sluta lyckligt, som det alltid har gjort.
-Björn
Orsaken ligger förmodligen i att jag fått något otroligt lite gjort idag.
För att få lite motion så bestämde jag mig för att gå till föreläsningarna idag. Med cykel tar det runt tio minuter, gåendes tar det tjugo. Föreläsning till klockan 3. Pausen före sista föreläsningen ringer datafirman och berättar att hårdvaran anlänt. Great! Förstås förlorar jag ytterligare tio minuter då stället ligger motsatt riktat hemvägen. Inga problem. Väl hemma klockan 5 över 4 börjar jag skruva upp datorn. En av delarna var ett nytt nätaggregat, vilket betyder att varenda strömsladd i datorfanskapet ska kopplas loss.
Nåväl. Efter att ha pillat loss varenda en sladd och skruvat loss det gamla aggregatet är det dags att sätta in det nya. När jag dock just tänker sätta det på plats fångas min blick av etiketten: 550W. Det skulle ju vara 650W. Snabbt söker jag fram kvittot från affären. 650W. Phew, jag har ju betalat för rätt iallafall, skulle det varit ett missförstånd kanske det inte gått att byta. För övrigt skulle det kunna tagit en vecka till och då har jag ju stuckit till åland! Men nu gick det att byta som tur var. Efter 5 minuters försök att ringa slänger jag aggregatet i väskan och cyklar till affären o tillbaka för att få det bytt. Väl hemma är klockan 5.
Dags att skruva in det nya aggregatet. Skruvandet går bra, sedan är det dags att sätta in det nya grafikkortet. Jag plockar fram det ur lådan och tänker plugga i det då... nej... varför...
Grafikkortet är 2 cm för långt för att rymmas. En iskall känsla inuti.
Efter att återhämtat mig från den momentana chocken kommer jag på att det finns ett hål till man kan plugga in det i. För långt. Dock så är enda problemet där en hårddisk och den går att flytta på. Piece of cake! Men nej. Hårddisken sitter fast i en liten låda kallad hårddiskbur. För att få loss disken måste hela buren skruvas loss ur datorn. Sen ska den förstås in i en annan bur som också ska skruvas loss. Sen ska båda eländena skruvas tillbaka förstås. Suck. Sedan får dock grafikkortet plats. En svordomsstund senare så har varenda strömsladd kopplats fast igen. Färdigt. Klockan är nu nästan halvsju. Hungrig som fan.
Efter att ha suttit och pressat fram lite statistik samt trimmat upp de nya delarna lite kan jag äntligen kalla det en kväll. Något som jag tänkte skulle gå på en kvart, tog bokstavligen hela eftermiddagen. Nu är jag såklart för trött för att böra plugga matte. Lär ändå inte få något vettigt ur det. Nåja, jag har ju en hel dag kvar att läsa på det, men så har jag förstås inte börjat använda mina nya "leksaker" ännu...
Lär väl sluta lyckligt, som det alltid har gjort.
-Björn
Reporting in
Tisdag kväll. Har nyss pinat i mig en hemsk tonfiskgryta. Tänkte försöka se hur det smakar med lite sauterad vitlök. Samtidigt som löken värmde upp satte jag pastan till att koka samt började skära upp tomatpaketet. Vips upptäcker jag att löken börjat bli svart. I min panik häller jag såklart i tomatkrossen så att dom inte ska mörkna ännu mer. När jag dock ser dom svarta stackars vitlöksbitarna flyta omkring i tomatsåsen inser jag att jag ju kunde ha hällt bort löken och sauterat lite ny istället. D'oh! som Homer skulle ha sagt. Nåväl nu har jag i vilket fall pinat i mig en portion pasta med en tonfisktomatsås med en pikant smak av bränd vitlök. Shit happens i guess.
För övrigt borde jag plugga matte nu. Det har blivit lite slött med det. Tenten är på fredag och därefter börjar jullovet mentalt sett förm min del. Egentligen har vi också en tent i logik nästa veckas fredag också men den behövs knappt läsas på. Efter tenten på fredag ska jag försöka ta mig till brändö över helgen, förmodligen vidare till mariehamn i några dagar under nästa vecka. Få se om man hittar nånting kul där. Resten av studiekompisarna här i åbo sticker ändå tillbaka till pampas(a.k.a. österbotten) i helgen. Inte mycket till nöjesliv kvar efter det.
Mentalt så har jullovet nästan redan börjat. Jag känner noll lust för att plugga matte. Tänker få något gjort men istället blir det att streama Futurama och American Dad. Slappt. Beställde ett nytt nätaggregat samt grafikkort förra onsdagen, dock har föräljaren inte ännu sett röken av dem. Vore sugen på att skruva lite, för att inte tala om "trimmandet" efteråt. Egentligen är det här inlägget en ursäkt för att inte plugga matte just nu. Det är ju att lura sig själv, men jag har ingen ångest över matten(ännu) ändå så låt gå.
Slapp attityd...
-Björn
För övrigt borde jag plugga matte nu. Det har blivit lite slött med det. Tenten är på fredag och därefter börjar jullovet mentalt sett förm min del. Egentligen har vi också en tent i logik nästa veckas fredag också men den behövs knappt läsas på. Efter tenten på fredag ska jag försöka ta mig till brändö över helgen, förmodligen vidare till mariehamn i några dagar under nästa vecka. Få se om man hittar nånting kul där. Resten av studiekompisarna här i åbo sticker ändå tillbaka till pampas(a.k.a. österbotten) i helgen. Inte mycket till nöjesliv kvar efter det.
Mentalt så har jullovet nästan redan börjat. Jag känner noll lust för att plugga matte. Tänker få något gjort men istället blir det att streama Futurama och American Dad. Slappt. Beställde ett nytt nätaggregat samt grafikkort förra onsdagen, dock har föräljaren inte ännu sett röken av dem. Vore sugen på att skruva lite, för att inte tala om "trimmandet" efteråt. Egentligen är det här inlägget en ursäkt för att inte plugga matte just nu. Det är ju att lura sig själv, men jag har ingen ångest över matten(ännu) ändå så låt gå.
Slapp attityd...
-Björn
Nytt inlägg(?)
Jag känner att det är dags för ett nytt inlägg. Men jag orkar inte skriva ett. Därför får de va. Men nu har jag ändå skrivit ett iallafall.
?
-Björn
?
-Björn
Ännu en hemmakväll
Onsdag kväll. Kollade nyss omkring i favoritlänkar-listan efter något intressant. Råkade komma in på ÅSL:s hemsida. Hemsidan har en liten lustig funktion som fungerar som så att det konstant pågår ett bildspel uppe i högra hörnet. Jag var bara ute efter nyheter och checka hetsboken medan jag plötsligt ser en bekant nuna i bildspelet. Vem tusan var det? Jag har ju sett ansiktet föut, men bilden gick för hastigt förbi. Jag klickar mig snabbt fram till bildgalleriet och kollar igenom senaste galleriet. Avslutningsfesten i kupolen helsingfors, åbo-ålänningar och hesa-ålänningar festandes tillsammans. Man hinner ju inte gå på alla sitzar så det här var en jag inte råkade vara på. Senast jag var i helsingfors så gick ju hemvägen inte som planerat, den här gången så var det ingen hemväg kollektivt planerat så vete tusan hur det skulle slutat. Hursomhelst så kollade jag igenom bilderna och så såg jag nunan igen. Oscar Ahlroth hette nunan. En kille från lusse som gick i Daniels klass. Vi satt och ölade hemma hos honom kvällen till studentdimissionen. Skulle vart kul att träffa han, men mindes inte att han går i helsingfors nuförtiden. Jag minns endast Robin från lusse som hesabo. Han hade tydligen ingen närmare kontakt med ÅSLH (ålandsföreningen á la helsingfors). Robin är en av de få som studerar teknik som gick i min klass i lusse så det är ganska kul att han bor i finland ännu.
Ärligt talat sedan studentdimissionen så har jag tappat kontakten med många människor jag kände i lusse. Visst delade man lektioner med dem i 3 år och många pratar man ju fortfarande med på msn. Men om man börjar tänka efter så är det förhållandevis många som man inte längre har kontakt med. Vilket ju gör en lite sorgsen.
Men sen börjar man igen tänka på alla jättetrevliga människor man träffat i åbo istället. På sätt och vis känner jag mig mer hemma här än vad jag nånsin gjorde på åland. Visst kommer åländskt blod flyta i mina ådror resten av livet, men ändå så har jag rötterna i finland. Möjligtvis kan ju förstås saken ha att göra med min tidigare gode vän Markus Karlman att göra, som alltid brukade skämtsamt kalla mig invandrare, då jag ursprungligen är finlandssvensk. Här går jag förstås också i skola med riktiga universitetsmänniskor, så man slipper ju öknamnet lussebög som gymansieelever på åland kallas av yrkesskole- samt sjömansskolemänniskor. Jag kom att tänka på det då jag senast var till åland och vi var hemma hos Freddy, en sjömans-"studerande". Plötsligt slank de bara ur han när han prata i telefon, "De e jag o linus här, en till och sen några lussebögar". Nog kan man bli på dåligt humör, bara för att en suput slänger ur sig en sån barnslig mening. Men i efterhand så får det förstås mer att uppskatta hur trevlig stämning det är överallt i akademin.
För att byta ämne, så var jag med om en, enligt mig, skrattretande händelse idag:
Jag blev leggad... NÄR JAG SKULLE KÖPA ETT DATORSPEL!
Helt otroligt. Jag blir inte leggad när jag köper vin på färjorna, men jag blir leggad när jag ska köpa ett våldsamt spel i en liten spelaffär. Nog kan man vara med om allt. Jag förstår att det säkert har nånting att göra med företagets policy eller att dom kanske fått nån sorts tillsägelse eller whatever, det finns många spel med 18-års åldersgräns. TROTS det så måste jag skratta när jag tänker på händelsen. Det här får avsluta dagen. Klockan är 23:10 onsdagen den 3 december, lägenhet 6D 25 Åbo. Slut på webbloginlägget.
-Björn
Ärligt talat sedan studentdimissionen så har jag tappat kontakten med många människor jag kände i lusse. Visst delade man lektioner med dem i 3 år och många pratar man ju fortfarande med på msn. Men om man börjar tänka efter så är det förhållandevis många som man inte längre har kontakt med. Vilket ju gör en lite sorgsen.
Men sen börjar man igen tänka på alla jättetrevliga människor man träffat i åbo istället. På sätt och vis känner jag mig mer hemma här än vad jag nånsin gjorde på åland. Visst kommer åländskt blod flyta i mina ådror resten av livet, men ändå så har jag rötterna i finland. Möjligtvis kan ju förstås saken ha att göra med min tidigare gode vän Markus Karlman att göra, som alltid brukade skämtsamt kalla mig invandrare, då jag ursprungligen är finlandssvensk. Här går jag förstås också i skola med riktiga universitetsmänniskor, så man slipper ju öknamnet lussebög som gymansieelever på åland kallas av yrkesskole- samt sjömansskolemänniskor. Jag kom att tänka på det då jag senast var till åland och vi var hemma hos Freddy, en sjömans-"studerande". Plötsligt slank de bara ur han när han prata i telefon, "De e jag o linus här, en till och sen några lussebögar". Nog kan man bli på dåligt humör, bara för att en suput slänger ur sig en sån barnslig mening. Men i efterhand så får det förstås mer att uppskatta hur trevlig stämning det är överallt i akademin.
För att byta ämne, så var jag med om en, enligt mig, skrattretande händelse idag:
Jag blev leggad... NÄR JAG SKULLE KÖPA ETT DATORSPEL!
Helt otroligt. Jag blir inte leggad när jag köper vin på färjorna, men jag blir leggad när jag ska köpa ett våldsamt spel i en liten spelaffär. Nog kan man vara med om allt. Jag förstår att det säkert har nånting att göra med företagets policy eller att dom kanske fått nån sorts tillsägelse eller whatever, det finns många spel med 18-års åldersgräns. TROTS det så måste jag skratta när jag tänker på händelsen. Det här får avsluta dagen. Klockan är 23:10 onsdagen den 3 december, lägenhet 6D 25 Åbo. Slut på webbloginlägget.
-Björn
Oförutsedda händelser
Måndag igen. Steg upp klockan 7, var på två värdelösa timmar till klockan 10, lunchat me daniel och sitter nu hemma. Helgen var ganska lyckad. På fredagen for jag o farsan iväg mot Östra Nyland/Lappträsk runt 1-tiden och anlände ungefär klockan 4. Huvudmålet var som vanligt att hälsa på släkt och bekanta så schemat är sällan tomt. Farmor, mormor och brorsans gudföräldrar är standard att besöka. Dock så besökte jag också en av de få människor i min ålder som jag ännu känner från dom trakterna. Härligt att bara kunna prata om lite vadsomhelst och slippa tänka på alltvafan räkneövningar och tenter heter. Jättetrevlig kväll blev det med en biltur i lovisa och någon timme Guitar Hero. Jag måste också nämna att jag faktiskt äger på det spelet, i förhållande till hur lite jag spelat det. Visserligen så slår de ju inte känslan av att kunna låtarna på RIKTIG gitarr. Tycker jag.
När jag kom hem satt farsan och hans en gammal bekant o diskuterade lite salongsberusat. Jag måste säga att det var en väldigt fascinerande konversation med samtalsämnen alltifrån hembränning till linux till traktorer. Gammal och ny teknik i en intressant blandning. Speciellt intressant ska det bli att få se resultatet av farsans experiment att koppla en gammal telefon (sån där med skiva med hål man sätter fingret i) tillsammans med bredbandsanslutningen(VOIP, typ skype fast bättre). Måste komma ihåg att lägga upp en bild om han lyckas.
På orosfronten hände dock under helgen att mitt ena knä började protestera. Det blev plötsligt stelt och kändes som ett osmort gångjärn. Kunde knappt köra bil på lördagen. Lyckligtvis blev det lite bättre under kvällen på lovisaturen. Jag känner mig som en åldring som pratar om mina krämpor, men jag blev faktiskt orolig, då farmor har svår reumatism i händerna och farsan som nu är i medelåldern fått någon slags ledsjukdom som tvingar honom att käka cellgift. Då tycker jag att jag som inte ens är 20 ännu har rätt att oroa mig för såna saker. Turligt nog har det så gott som gått över nu.
För att fortsätta me besvikelser så fick jag nyss veta att morgondagens exkursion till Accenture och F-Secure i Helsingfors blivit halverad. Tydligen så har F-Secure inte tid med oss. Motivationen för att stiga upp och dra sig ända bort till ICT huset innan klockan 7.30 och därtill missa två lektioner, har minskat drastiskt. Ärligt talat har jag inte hört om accenture förut, men dom är tydligen ett globalt stort konsultföretag. F-Secure var det jag egentligen såg framemot. Åka eller inte åka...
-Björn
När jag kom hem satt farsan och hans en gammal bekant o diskuterade lite salongsberusat. Jag måste säga att det var en väldigt fascinerande konversation med samtalsämnen alltifrån hembränning till linux till traktorer. Gammal och ny teknik i en intressant blandning. Speciellt intressant ska det bli att få se resultatet av farsans experiment att koppla en gammal telefon (sån där med skiva med hål man sätter fingret i) tillsammans med bredbandsanslutningen(VOIP, typ skype fast bättre). Måste komma ihåg att lägga upp en bild om han lyckas.
På orosfronten hände dock under helgen att mitt ena knä började protestera. Det blev plötsligt stelt och kändes som ett osmort gångjärn. Kunde knappt köra bil på lördagen. Lyckligtvis blev det lite bättre under kvällen på lovisaturen. Jag känner mig som en åldring som pratar om mina krämpor, men jag blev faktiskt orolig, då farmor har svår reumatism i händerna och farsan som nu är i medelåldern fått någon slags ledsjukdom som tvingar honom att käka cellgift. Då tycker jag att jag som inte ens är 20 ännu har rätt att oroa mig för såna saker. Turligt nog har det så gott som gått över nu.
För att fortsätta me besvikelser så fick jag nyss veta att morgondagens exkursion till Accenture och F-Secure i Helsingfors blivit halverad. Tydligen så har F-Secure inte tid med oss. Motivationen för att stiga upp och dra sig ända bort till ICT huset innan klockan 7.30 och därtill missa två lektioner, har minskat drastiskt. Ärligt talat har jag inte hört om accenture förut, men dom är tydligen ett globalt stort konsultföretag. F-Secure var det jag egentligen såg framemot. Åka eller inte åka...
-Björn
